Har den musikaliska utvecklingen avstannat?

Har den musikaliska utvecklingen avstannat?

Känner du att musiken du hör på radion idag låter likadan som den gjorde

för fem år sen? Låter det kanske till och med ungefär likadant som det gjorde för 10, 15 eller 20 år sedan? Du är förmodligen inte ensam om att uppleva det så. Popmusik är emellertid vad det är. Den är cyklisk och bygger i de allra flesta fall på ett antal komponenter som skiljer sig väldigt lite från vad som hördes på radion för så länge som 60 år sedan. Innan vi fortsätter så ska jag nämna att du som tycker om musik kan köpa iphone 8 skal med musikaliska motiv.

Vi ska gå ännu längre tillbaka. Har det skett några större musikaliska innovationer sedan den klassiska eran? Det vill säga sedan kompositörer som Beethoven, Mozart, Bach etc. skrev sina verk. Då syftar jag på det rent musikaliska, d.v.s. vi pratar inte om “sound”. Det är självklart att den rock, pop, hip-hop o.s.v. som vi hör på radion idag låter annorlunda jämfört med klassisk musik. Nej, vi pratar om harmoniska och strukturella innovationer.

Ur det perspektivet finns det ett fåtal nyheter som uppstått de senaste hundra åren. En av dem är de så kallade “blå” tonerna. Blå toner kan enkelt uttryckt sägas vara vad bluesen, och därmed hela den moderna musikhistorien, bygger på. Utan att bli alltför teoretisk så kan det beskrivas som att den ton som gör att ett moll-ackord låter ledsamt har blivit en del även i musik som går i dur. Något som hade varit helt otänkbart för klassiska kompositörer, åtminstone fram till 1900-talets början. Det som kallas swing är också det en någorlunda ny innovation med rötterna i jazz och blues. Säga vad man vill om klassisk musik, men det är sällan det svänger.

Den klassiska eran innebar ständigt nya musikaliska grepp. Man testade harmonier som aldrig testats förut, nya strukturer uppfanns och vad som ansågs som musikaliskt riktigt och inte förändrades många gånger om. Så vad är poängen? Poängen är att det är spännande att se om det finns någonting kvar som gör att musiken kan förändras i grunden. De senaste hundra åren har övervägande handlat om ljud, eller klangfärg om man så vill. Vilket förmodligen är en naturlig följd av inspelningsteknikens framväxt under det förra århundradet. Kanske är det detta som är pudelns kärna: Varför ägna sig åt rent musikaliskt experimenterande när man kan göra så spännande saker med en mikrofon och en bandspelare?